“Det spelar ingen roll hur bra eleverna är – det viktigaste är att de hela tiden blir bättre”

För Robert Simon, som är matematiklärare på Katedralskolan i Lund, är det viktigaste som lärare att hela tiden utmana eleverna och låta dem utvecklas – även om de redan studerar matematik på högsta nivå. Enligt honom är Skolornas matematiktävling ett bra komplement till gymnasiekurserna i matematik. 

– Begåvade elever förtjänar att få utmanas. Jag låter dem hellre träna för att försöka ta sig vidare i Skolornas matematiktävling snarare än att rusa igenom kurssystemet på egen hand, säger Robert.

Robert Simon

Planen var egentligen att Robert Simon skulle ha en akademisk karriär inom matematik. Han har alltid haft ett stort intresse för problemlösning och en talang för matematik. När han läste de mest avancerade universitetskurserna insåg han dock att forskning inom området skulle innebära att gräva ned sig djupt – och känslan var att det kunde bli ensamt.

– När man är på den nivån finns det ingen att prata med för det är så få personer som förstår. Som forskare kan man nog bli isolerad i sitt mattehörn utan att ha någon att dela glädjen med. Jag tycker ju att det är roligt att prata och förklara, säger Robert – som istället valde att bli gymnasielärare. 

– Som lärare får man fokusera på det roliga med ämnet samtidigt som man håller en nära kontakt med den yngre generationen. Det känns viktigt, fortsätter han.

Ett bra sätt att utmana matematikbegåvade elever

Idag är Robert matematiklärare på Katedralskolan i Lund. Det är en skola som lockar till sig många matematikintresserade elever – kanske till viss del på grund av de historiskt fina resultaten i Skolornas matematiktävling. Redan när de nya eleverna först kommer till skolan brukar Robert uppmuntra dem att börja öva inför tävlingen. Enligt honom kan de flesta som är intresserade delta – så länge de är “kluriga” och sugna på att lösa problem.

– Jag brukar ha “veckans problem” med mina elever, bara för att få dem att upptäcka glädjen med problemlösning. För att lyckas bra i tävlingen krävs det att man har lite erfarenhet av den typen av matematik, säger Robert. 

För dem som har en stor naturbegåvning i matematik upplever Robert att innehållet i gymnasiekurserna inte alltid räcker till för att stimulera och utveckla. Istället når eleverna snabbt “taket” för vad gymnasiematematiken kan ge. 

– Jag tycker inte att det är en bra idé att låta eleverna jobba med mattekurserna på egen hand i hög takt. Det är bättre att stanna upp ibland och ge dem svårare problem att lösa, då blir kunskapen djupare. Min inställning som lärare är att det inte spelar någon roll hur bra eleverna är – det viktigaste är att de hela tiden blir bättre, säger Robert.

Inget kunskapstak att slå i

Skolornas matematiktävling är just ett sådant komplement som kan bidra till att utmana och sporra eleverna. 

– Begåvade elever förtjänar att få utmanas. I tävlingen finns det inget tak att slå i, istället finns det flera ytterligare nivåer där svårighetsgraden höjs. Jag låter dem hellre träna för att försöka ta sig vidare i tävlingen snarare än att rusa igenom kurssystemet på egen hand, säger Robert. 

Som lärare är det inte alltid de elever som går vidare till final och som blir placerade som några av de bästa i Sverige som gör honom mest stolt. Istället är det eleverna som egentligen inte har så höga ambitioner.

– När man får med elever i tävlingen och ser att de har roligt trots att de inte är bland de bästa, det gör mig stolt. Det är fantastiskt bara att de vill delta, säger Robert.